När man inte trodde att livet kunde bli bättre så fortsätter det att överträffa ens vildaste fantasier och förväntningar. Med uppsatser inlämnade, test skrivna och föreläsningar färdiga bestämde vi oss för att det inte var någon ide att stanna i Port Elizabeth och fördriva tid. Under en vecka åkte vi genom Lesotho och Drakensberg, två så oerhört vackra platser att det knappast går att beskriva.
Det går inte att förklara känslan av att tillbringa timmar med att färdas igenom Sydafrikas landskap. Du får en känsla för hur vardagslivet ser ut, små byar varvas med vibrerande städer och för varje kilometer finns det något som drar till sig din uppmärksamhet. En höjdpunkt under resan var helt klart att passera in i Lesotho och se landets mäktiga landskap breda ut sig. Landet består till stor del av oändligt många berg och dalar. Det är ett, på många sätt, fattigt land där stora delar av befolkningen bor i små byar och överlever genom att vara självförsörjande.
Det finns naturligtvis inget värt att hylla i det faktum att många människor i Lesotho fortfarande lever utan elektricitet, rinnande vatten och möjligheter till utbildning och jobb. Men däremot är sättet hur naturen och landskapen är omhändertagna något att imponeras och beundras av. Det finns en känsla av orördhet och stillhet i Lesotho som jag upplevt på oerhört få ställen runtom i världen.
Att Drakensberg är en av mina favoritställen i Sydafrika vore ett understatement. En fullkomlig oas i detta vidsträckta land. Många bosätter sig i Spanien eller Thailand när de går i pension men jag tänker att Drakensberg hade varit ett ganska så schysst ställe att slå ner sina pålar. Vad mer behöver en än naturen och tid?
Denna minisemester var precis vad jag behövde innan det är dags att ta tag i sluttentor!
hannalindquist 