Dags för en oberoende kommission.

Helgen har tillbringats med att göra det jag verkligen gillar allra mest: Läsa.
Det finns få saker som får mig att komma till ro så mycket som en riktigt bra bok. Sedan gymnasiet har dock läsningen av böcker som en hobby mer bytts ut mot kurslitteratur och politiska handlingar. Men på senare har jag återupptagit min stora hobby och framöver lär det dyka upp en del lästips i bloggen.

Sedan länge har jag beundrat Lena Sundström för hennes skarpa penna, vassa analyser och stora mod att dyka djupare in på områden som många väljer att blunda för. Efter att ha läst hennes senaste bok Spår förstår ni varför alla dessa fantastiska epitet är så välförtjänta.

Spår tar med oss på en resa in i Sveriges absoluta maktcenter och den internationella storpolitiken. Den gräver djupare in i vad som egentligen hände i december 2001 när Sverige utvisade Ahmed Agiza och Mohammed Alzery. Vad föranledde utvisningen och hur kan en av de största politiska skandalerna i svensk historia fortfarande vara ouppklarad? När man läser boken förefaller det helt obegripligt hur makthavare som regering, UD, Säpo med fortfarande vägrar göra upp med sin historia. Även om det är skamligt och absurt hur hysteriskt omvärlden reagerade efter 11 september-attackerna är det på något plan förståeligt att svenska regeringen agerade som den gjorde när det gällde misstankar kring terrorism.

Det Trojkan genom år av research och grävande journalistik uppdagade är en skandal utan dess like. Men även om ingen kan ta tillbaka allt det Agiza och Alzery fått genomlida så borde det minsta Sverige gör är att tillsätta en kommission som på allvar utreder vad som faktiskt hände i samband med utvisningarna och Sveriges del i de s.k. renditions som sanktionerades av USA. I grund och botten handlar det inte bara om att ge upprättelse till människor som förlorat stora delar av sina liv i ”kriget mot terrorismen” utan också att göra sig förtjänt av att kallas för en demokrati där mänskliga rättigheter respekteras.

FN-dagen – dags för ett fritt Västsahara.

Sedan jag var liten har jag alltid fascinerats av FN och för mig har organisationen på så många sätt symboliserat den värld och det samhälle jag så starkt tror på. Ett samhälle där din bakgrund, ditt kön, din ålder, din sexuella läggning eller politiska åsikter aldrig ska behöva hindra din framtid, dina drömmar eller dina möjligheter att bli den du vill. En värld utan gränser helt enkelt.

Och djupt inom mig tror jag fortfarande att ett starkt FN är möjligt. Men jag är också fullt medveten om de förutsättningar som råder och att FN är och kommer förbli så bra som dess medlemsstater tillåter organisationen att vara. Så, idag på FN-dagen är det passande att inte bara lyfta det faktum att FN behöver få ökat mandat i världspolitiken utan också att stater måste agera i situationer där FN förblir obenägna att göra något.

En av dessa situationerna jag syftar på är naturligtvis Marockos ockupation av Västsahara – Afrikas sista koloni. Trots att FN försökt få till fredsförhandlingar har dessa förhalats eller förkastats av Marocko. Omvärlden har till stor del mest sett på och istället för att ingripa mot de övergrepp som sker mot västsaharier och dess territorium har man profiterat på dess naturtillgångar som fiskevatten, fosfat m.m.

Sverige har ofta valt en annan väg och även stått upp mot Marockos förtryck. Men det räcker inte. Det krävs mer. 2012 tog riksdagen beslut om att Sverige bör erkänna Västsahara. Det var ett fantastiskt besked till ett folk som kämpat i decennier men det kommer betyda något först den dagen Sverige blir första landet i EU att erkänna Västsahara. 2014 fick Sverige en socialdemokratiskt ledd regering som i sin regeringsförklaring tog ställning för ett erkännande av Palestina. Det var ett besked som fick saker att hända ute i världen. Storbritannien och Irland följde efter.

Nu är det dags för den svenska regeringen att återigen vara en internationell förebild och se till att Sverige skriver in sig i historien som första landet i EU att erkänna Västshara som en självständig nation.

Nya tider – ny blogg!

Hej!

Välkomna till min nya blogg. Jag hade faktiskt en blogg sedan tidigare som jag tänkte återuppta men det visade sig att minnet är bra men kort och att jag helt glömt bort alla mina inloggningsuppgifter.

Men tänker såhär. Nya tider – ny blogg. Och det är ju sannerligen en ny tid som väntar oss. I första gången under mitt vuxna liv har Sverige nu av en socialdemokratisk ledd regering. Det är spännande men också en komplex tid som väntar.

Själv tar jag plats i Göteborgs kommunfullmäktige vilket känns enormt roligt och spännande. Det är också en av anledningarna till att jag återigen ger mig in i bloggvärlden. Jag vill ge möjlighet för alla de som är intresserade på hur politik faktiskt går till en möjlighet att få insyn i hur det kan vara att vara politiskt engagerad. Jag tror att vi behöver sänka trösklar och öka engagemanget. Men jag bloggar också för min egen skull. För att kunna reflektera över vad som händer, både politiskt och för mig som person.

Jag ser fram emot en spännande resa och hoppas att ni följer med på den!