Det är ganska enkelt att glömma hur mycket som faktiskt skett i Sydafrika, på drygt 20 år. Hur långt landet kommit och när man idag reser runt kan man knappast förstå att för inte så länge sedan var strukturell diskriminering och rasism inte bara öppet utan lagligt. Givetvis finns mycket kvar att göra men ibland krävs det också att en stannar upp och inser hur viktigt och stort det är att landet idag är en demokratisk republik.
Häromdagen såg jag filmen Long Walk to Freedom. Det var på tiden kan man säga. Och filmen var precis så viktig, berörande och stark som en hade kunnat förvänta sig i en filmatisering av årtal av förtryck. Det är så viktigt att vi fortsätter hålla historien levande genom att prata om det. För om vi inte kan förstå vår historia, hur ska vi då förstå hur vi formar vår framtid?
Det finns givetvis så mycket som får en att vilja göra något, vad som helst egentligen, för att förhindra det som hände under apartheid, men också för hur världen ser ut idag. En hade kunnat tro att århundraden av hat, förtryck och diskriminering som vi människor orsakat varandra skulle lärt oss att det aldrig kan vara lösningen på våra problem. Men dessvärre fortsätter vi upprepa våra egna misstag. Det, om något, är vad vi måste kämpa emot.
Just nu läser jag även Mandelas bok, som filmen är baserad på. Och det är verkligen något helt annat att läsa om hans innersta tankar och liv, från födsel till 27 långa år i fängelse. Men det är inte bara Mandelas liv som är fängslande utan även hans fru, Winnie, och deras barn. Det är då man förstår exakt vilka uppoffringar människor varje dag tvingas göra i hopp om en bättre värld. Kan ni tänka er att vara åtskild från dem du älskar i nästan tre decennier? Att brottet du begått är att kämpa för det du tror på. Det är nästan omänskligt att försöka tänka sig in i hur det var för många människor under apartheid och det får en verkligen att inse exakt hur privilegierad många av oss är. Därför är samhällsengagemang det minsta var och en av oss kan bidra med.
Så, samtidigt som jag förstår hur min generation både i Sverige och här i Sydafrika har rätt att kräva mer och bättre än tidigare generationer fått så måste rättigheterna komma med en känsla av skyldighet att bidra till ett bättre samhälle. Ser du en orättvisa, försök förändra den. Precis så enkelt och svårt är det. Var den förändring du vill se kanske är den mest slitna klyschan någonsin, men den lyckas också pricka in vad världen behöver mer av.
Har du ännu inte sett Long Walk to Freedom rekommenderas det starkt. Idris Elba och Naomie Harris är riktigt bra och filmen i sin helhet ger en bra känsla av 1900-talets Sydafrika. Sedan är ju boken desto bättre då Mandela verkligen beskriver sitt liv och omgivning med knivskarp precision.
hannalindquist 